• kulled, t.ex. höftled.

             Rörelser:  framåt – bakåtgående,  

                            inåt – utåtgående (adduktion – abduktion),  

                                cirkelformade (rotation),

• tvärgångjärnsled, t.ex. fingerled.

                 Rörelser: böjning – sträckning (flexion – extension),

• längsgångjärnsled, ”vridled” t.ex. armbågsled.

              Rörelser: inåt – utåtvridning (pronation – supination).

Fogar är strama benförbindelser som medger mycket liten eller ingen rörlighet alls.

Vid födelsen är hjärnskålens ben ännu inte fullt utvecklade. Mellan dem finns områden  av bindväv. De kallas fontaneller, t.ex.

• en främre fontanell mellan pannben och hjässben
• en bakre fontanell mellan hjässben och nackben.

Fontanellerna medverkar till att benen kan röra sig i förhållande till varandra under förlossningen. Barnets huvud kan då anpassas  efter det utrymme bäckenet medger vid framfödandet.

Fontanellerna förbenas successivt och i tvåårsåldern har skallbenen närmat sig varandra – ”fontanellerna sluter sig”. Fram till vuxen ålder är hjärnskålsbenen sammanhållna av bindvävsfogar som sedan förbenas till orörliga förbindelser s.k. bensömmar (suturer).

Broskfog, symfys, mellan skelettdelar finns kvar hos vuxna, t.ex. blygdbensfogen. Hos kvinnor påverkas denna fog av hormoner under graviditeten. Den blir eftergivlig vilket medför att bäckenhålan kan vidgas en smula.

 Led, articulatio, förkortas art. Leder, articulationes, förkortas art.-es.Ledens olika delar:

Såväl disker som menisker har utjämnande effekt på ledytor. De är förankrade vid ledkapselns innervägg.

Skelettet, med sina 200 olika ben, ger stadga åt kroppsdelar och skyddar inre organ. Under fosterutvecklingen bildas först ett skelett av brosk som sedan gradvis bryts ner och ersätts av ben. Med undantag för hjärnskålen. Den formas av bindväv som  successivt förbenas.

Ben, os,  plur. ossa.

En del av benen är långa och har rörliknande form, rörben. Andra är korta eller platta eller har oregelbunden form. Invändigt är dessa bentyper uppbyggda på i princip samma sätt.

• benhinna, periost, finns på alla benytor. Hinnan består av bindväv som innehåller blodkärl, nerver och benbildande celler.
• ledbrosk, ersätter benhinna på de platser där benen står i kontakt med andra ben i    form av ledförbindelser. Brosket är trycktåligt och fungerar som stötdämpare.
• kompakt ben, består av tät benväv som bildar yttre skikt i alla ben.
• svampliknande, spongiöst, ben, är uppbyggt av små benbalkar i nätform som bildar inre skikt i alla ben
• röd benmärg, halvfast massa som innehåller märgceller. Märgcellerna är stamceller med förmåga att utveckla blodkroppar. Röd benmärg finns i benets inre spongiösa skikt.

Rörben

mellanstycke, diafys

• yttre skikt av kompakt ben 
• märghåla, inre hålighet som omsluts av det yttre skiktet
• gul benmärg, fetthaltig halvfast massa belägen inuti märghålan

ändstycke på rörben, epifys

• yttre  skikt av kompakt ben
• inre skikt av spongiöst ben
• röd benmärg i det spongiösa skiktet

rörbenets tillväxtzon, epifysbrosk.

Epifysbrosket är beläget vid diafysens (mellanstyckets) övergång i epifys (ändstycke). Brosket finns hos barn. Under uppväxten bildas hela tiden nytt brosk. Det förbenas undan för undan allteftersom nytt brosk växer fram.  Vid 17 – 20 års ålder avslutas tillväxten genom att förbeningen tar över och epifysbrosket försvinner.

Skelettdelar – termer

Termer för detaljer på skelettdelar som beskriver, t  ex en oregelbunden form eller en ojämnhet, kombineras alltid med skelettdelens namn.

Ex.  sittbensknöl, tuber ischiadicum. Benknöl = tuber, sittben = os ischii.

• benknöl, tuber
• liten benknöl, tuberculum
• skrovlighet på benyta, tuberositas
• ut- eller framskjutande benknöl, eminentia
• benutskott, processus
• knölformad benända på rörben, condylus
• benutskott i ändan på en kondyl, epicondylus
• benkant, crista
• benås, linea
• grop, fossa
• fåra, sulcus
• hålighet, cavitas
• håla, cavum
• öppning, foramen
• del, pars

Vårt medicinska språk, latin, är ett tvåtusenårigt arv från romartiden. Det har alltid använts internationellt och görs så fortfarande. Med jämna mellanrum anordnas anatomiska kongresser, där man bl.a. fastställer vilka termer som ska gälla.

Olika kroppsdelar

huvud, caput

hals, collum

bål, truncus

• bröstkorg, thorax
• buk, abdomen
• bäcken, pelvis
• rygg, dorsum

övre extremitet

• överarm, brachium
• armbåge, cubitus
• underarm, antebrachium
• hand, manus

nedre extremitet

• lår, femur
• knä, genu
• underben, crus
• fot, pes